I bland är det så att livet tar en ny vändning. Du hamnar i en ny fas, och det som passade så bra i går passar inte helt i dag. Det där som du tyckte du hade all världens tid med innan verkar ta mer tid en du har att ge just nu. Och det är då de där jobbiga besluten måste tas.
Just i ett sådant läge befinner jag mig just nu.
Livet har inte tagit en helt ny vändning, men jag befinner mig i en ny fas i livet. Jag har velat mycket fram och tillbaka, tänkt på allt jag har lärt mig, och allt jag vill lära mig. Tänkt på tid och inte tid. Ska, ska inte. Vill, vill inte.
Och så blev det så att hjärnan sa: "nej Guro, nu hinner du inte med. Du vill så himla gärna, men just nu, för tillfället så hinner du inte med". Och hjärnan har helt rätt. Jag hinner ju inte med. Jag vill så gärna, men tiden finns inte där.
Och det har varit ett jobbigt beslut. Att lämna denna underbara blogg, att sluta med något som gett mig så himla mycket glädje, som lärt mig så mycket! Att inte skulle blogga mera med finaste, underbaraste Sarah och Karin, är svårt att tänka sig.
Även om det är ett beslut jag har tagit, så känns tungt i mitt hjärta.
Men jag vet att Sarah och Karin kommer fortsätta och jag vet att det framöver kommer komma många spännande och fina inlägg.
Jag är så himla tacksam för att jag fått chansen att vara med i Hela konkarongen. Det har varit en underbar resa med mycket skratt, fyndiga fynd, konstiga formuleringar (från mig så klart, jag är ju faktisk norsk) och fina kommentarer.
Jag kommer sakna er,
Största kramen i verden till er alla,
Kram
Guro
